Fotboll och äppelpaj

Det blev nog ändå en rätt bra söndag, tror jag. Vi är fortfarande internetlösa, tur i oturen att man har typ fritt surf på mobilen, hehe. Och med andra ord kan fortsätta läsa sina böcker på storytel som vanligt ;) 

Vi skickade iväg EoBeobus på fotboll innan, det har varit några kämpiga veckor sen det drog igång igen och han har inte riktigt varit med på tåget. Det började bra och sen kom det ett byte av plan emellan och där satte han stopp. Ville inte alls spela på den andra planen, och förra veckan stod vi vid sidan av hela träningen och tittade på. Och gången innan stod han brevid halva träningen. 
Aningens frustrerande eftersom han verkligen gillar att spela fotboll, men ändå låter han sin rädsla ta över. 
Vi har varit lite tuffa mot honom ändå, tagit bort den fria tv-tiden och plockat undan datorn helt, det yttrade väl sig så att han vid något tillfälle hellre ville gå hem och spela minecraft än att spela fotboll. Och då sa Johan stopp. 
Inte stopp för att vi ska tvinga honom att spela fotboll om han inte vill, men för att han är sin fars son, och datorer och tvn verkar ligga honom lite väl varmt om hjärtat och han fastnar lätt där och vill inte göra något annat. Inte ens leka. 

Sen har vi haft några samtal om fotbollens vara och icke vara och han säger ju att han vill. Men då kan man inte heller stå jämte... 

Men så under hans utvecklingssamtal på skolan så sa hans fröken något om att han inte alls är sådär blyg som vi kan beskriva honom, när vi inte är med. Och där gick det upp ett ljus. Vad händer om vi lämnar honom på fotbollen och går hem? 

Det funkade. I alla fall idag. 
Johan gick med honom ner, några minuter tidigare så att han var nästan först på plats. Sen spanade jag genom fönstret och såg att han var med och sen kunde jag inte hålla mig och gick dit i alla fall. Men han märkte mig inte förrän på slutet nångång. 

Nu ääääälskar han fotboll igen, haha! 
Så vi får väl hoppas att detta fungerar även nästa vecka.... ;) 

Plus att det är vansinnigt roligt att ha koll på honom utan att han vet om det. Vilken liten spexare han är! Studsar och hoppar hit och dit och det långa håret som flyger runt huvudet när han envisas med att springa många många många meter extra för att sparka iväg bollen mot mål när dom lägger straffar. 
Lille goding! ❤️ 
Klart man vill vara med på träningarna och se hur det går, men vi får väl smyga oss ner dit när han inte ser.... ;)

Och sen gjorde vi äppelpaj efter middagen. Det är man allt värd en sånhär söndag. När huset är utan internet och ändå hyfsat dammsugat. 



Kommentera

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0