Det här med flytt

Alltså. Jag lider av extrem separationsångest. Inte så till personer och att jag bölar om jag ska lämna bort barnen en stund. Men till saker.

Speciellt stora saker, bilar, HUS...
Ja. Det är väl de sakerna man byter ut nångång.

När vi flyttade från stan och hit var jag så glad för att vi hade köpt ett hus, för jag är ingen lägenhetsmänniska så den flytten var bara lite jobbig, lite ångest.

Nu däremot.
Nu kan jag helt plötsligt inte bestämma mig var vi ska bo. Beslutet ligger ju givetvis inte bara hos mig men min andra hälft har också drabbats av nån beslutsångest, givetvis. ;)

Ena stunden känns saker bra. Andra stunden känns det panik och jag vet inte alls och jag får för mig att iiiiingen gata är som vår gata och vi skulle bli såååå olyckliga om vi bodde någon annanstans... Ni hör ju. Drama Queen.

Sen tänker den andra delen att det är ett stort fint hus med hur mycket potential som helst och jag SER ju framför oss hur vi äter middag i köket och sitter i den framtida kökssoffan och det tar bara två min att gå till dagis.

Och sen tänker jag igen att iiiiiiingen gata är som vår gata. Hahaha

Jag blir inte klok på mig själv!
Ibland tänker jag att någon annan skulle bara behöva ta beslutet åt mig. Så färdigt, fixat, klart!

Det är alltså inte huset, det är... Gatan.. Den lugna lilla trygga gatan.
Det är tydligen där problemet ligger.

Har jag nämnt att jag har sjuk ångest över vår visning imorgon? Japp.

Ja. What to do? Och hur kommer man över det hindret? Jag vet ju att en flytt skulle bli jättebra och att vi förmodligen skulle trivas hur bra som helst, jag måste bara komma dit och förstå det först..


Kommentera

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0